Genom åren har jag startat, köpt, lagt ned och drivit dotterbolag och agenter runt om i Europa. Jag har även gjort övningen flera gånger i Sverige. Jag har senaste tiden rådfrågats och diskuterat med entreprenörer och företagsledare kring ämnet och det är ett psykologiskt ämne.
Om jag backar bandet till den gången när jag blev dotterbolagschef genom ett förvärv och sedan ser i backspegeln så är det riktigt humoristiskt. Jag svor att aldrig införa något så dumt som management fee eller ta pengar ur kassen i dotterbolagen. Men sedan några år tillbaka gör jag bägge delar, dock inte så som jag blev utsatt utan lite mer med känsla och tajming. Framförallt med devisen en för alla, alla för en.
Låt oss börja med entreprenören som bygger upp ett bolag, han eller hon anser sig ha koll på allt och tror sig kunna anställa vem som helst att göra jobbet. Men så är det inte, speciellt inte när du bolagiserar i en koncernstruktur och än mindre när du går utomlands. Istället skall du försöka hitta andra entreprenörer, som i och för sig är villiga att stämma upp i din vision och kultur, men som inte är tjänstemän/kvinnor. Genom att ge dotterbolagschefer och andra nyckelpersoner lokalt ägande, givetvis med tag och drag, samt eventuell call, och i rimlig omfattning får du istället en till entreprenör som är med och bygger. Du får en större kaka att dela på, istället för en liten kaka själv. Dessutom skapar storlek i en grupp synergier i de andra delarna du redan äger samt i moderbolaget så det är alltid en fördel att växa . Det bästa måttet att mäta koncernens framgång är din vinst per aktie, stiger den så är det en bra affär även om det finns lokalt ägande för att i en beräkning tar man hänsyn till det (man kan exempelvis konsolidera de delar man äger eller göra en uppskattning på utspädning eller räntekostnader för att köpa ut delarna).
Sedan kommer givetvis tricket när bolagen skall köpas ut, och det gäller att hantera med varsam hand och säkerställa att alla är med på agendan och att alla viktiga personer får del i helheten – dvs aktier i mamman. Då kan alla se poängen med management fee samt att pengar i dotterbolagen gör liten nytta jämfört med vad likviditeten skulle kunna göra för produktutveckling, forskning samt etableringar på nya marknader som ger skalfördelar för alla. Istället är det bättre att öka belåningsgraden i dotterbolagen och den vägen finansiera verksamheten, tvärt emot hur många entreprenörer resonerar och tvärtemot vad bankerna tycker. Här gäller det att ha övertygande Excel ark och gedigen kunskap och praktisk erfarenhet för att losta alla framåt (en revisor eller jurist hjälper inte här).
Lite funderingar från altanen…
