Du har just tillsatt en personalchef, underbart. Nu behöver du inte vara på kontoret mer, hon eller han köper bullar och svarar på frågor. Perfekt.
Så börjar folk säga upp sig, det går rykten om att du inte bryr dig om bolaget och att du spelar golf på dagarna. Du som aldrig arbetat hårdare, du drar in affärer på en helt ny nivå. Panik! Du bestämmer dig för att rekrytera en VD som kan ta hand om den operativa driften. Han eller hon skall vara kreativ, affärsdriven han bakgrund från McKinsey, drivit eget företag innan 15 års ålder, röra sig i rätt kretsar, vara analytisk, bättre på engelska än du själv. Kort sagt en förlängning av ditt egentliga jag, i alla fall som du ser det.
Du hittar ingen, så du ringer en executive search firma, den bästa. De lovar att fixa en kandidat men påtalar att dina krav kanske är lite motstridiga. Men du har hanterat motstridiga krav hela ditt liv så du vet att det går och du ger dig inte. Efter 25 intervjuer med kandidater börjar du misströsta och tar en vanlig proffs-VD med en bra meritlista. Naturligtvis erfaren och stabil.
Du tänker för dig själv, perfekt. Nu kan i alla fall ingen klaga, VDn har minsann varit VD på bolag som är 100 gånger större och kan allt det där med personal. Nu kan jag äntligen ägna mig åt att ta in de stora affärerna, och kanske även börja produktutveckla igen.
Läs mer nästa vecka i del 3 av sommarkrönikan att tillsätta en VD i ett entreprenörsföretag
PS. Alla namn och all fakta är påhittade men bygger på verkliga upplevelser DS.
