Hans Rosling pekar i en intervju i P1 igår på att vi kommit till den punkt då vi skaffar fler barn i Sverige, tvärt emot vad normalt välstånd genererar, detta då vi inte bara vill ha det bra utan vi vill ha det ännu bättre. Många barn och inga bekymmer. Välstånd innebär färre barn, vi vill fokucera på oss själva och unna oss saker. Men när vi får det riktigt bra eller tror oss få det riktigt bra vill vi dessutom ha många barn då vi kan ha råd med det och lyxen att gör allt anat.
Nativitet i vårt välfärdssystem torde var en bättre ledande indikator på återhämtning än BNP eller räntor då dessa indikatorer också är styrinstrument för att påverka. Nativitet är inget systematisk instrument för att påverka systemet – i vart fall inte med uppsåt och om det är med uppsåt är det trögt system att påverka i jämförelse med exempelvis räntepolitik. Alltså kan en ökad nativitet (givet ovan hypotes som Prof Rossling också pekar på), efter en sjunkande, tas som ett vårtecken och det är förmodligen mer säkert tecken än indikatorer som också används för interferera att alternativt direkt påverkar systemet (räntor, inköpsindex, BNP, kvartalsrapporter mm).
