Jag har bloggat sedan 2006 och lovade mig själv att aldrig skriva ett inlägg som började med ”I morse när jag vaknade…”. Men idag skall jag skriva om när jag låg i hängmattan och den brakade, det fick mig nämligen att sätta ett namn på en företeelse som jag konfronterats med under sommaren under upprepade tillfällen. Nämligen saker som går sönder. Jag kom på mig själv att vara bror duktig och räkna på vilken sorts utemöbler vi skall ha nästa år, jag vill inte ha dessa fula tikmöbler – de blir fula till slut, i alla fall mina. Oavsett fula eller inte så håller de inte längre än 5-10 år. Jag vill köpa sådana där gammaldags handgjorde fina möbler, från Grythyttan. Men det är så dyra, minst 2 gånger dyrare. Men vänta, om de håller dubbelt så länge, vilket de gör enligt olika tester jag läst, då kan jag ju med gott samveta köpa dem. Om jag inte räknar på nuvärdet med en diskonteringsränta för alternativa investeringar förståss. Hur kan jag vara så dum? Varför ens fundera i dessa banor, varför inte bara köpa de möbler jag vill ha som sammantaget kommer ge mer samhällsnytta nu och mindre påfrestningar på miljön då det är ett par möbler och inte 2. Det är inte slut än. Jag reparerade en Miele torktumlare under sommaren också. Reparatören sa att man brukar normalt inte reparera dem för än efter 15 år, de håller ungefär 3 gånger längre än de billigaste maskinerna. De billigaste maskinerna koster en tredjedel sa reparatörer.
Sedan har jag kommit på mig själv att motivera klädinköp, klockinköp och en massa annat på samma sätt. Jag hör vänner och bekanta göra samma sak. Den är en masspsykos orsakar av masskonsumtionssamhället.
Hela vårt samhälle vilar på hypotesen att köpa och sälja, mycket och gärna mer. När det är lågkonjunktur uppmanas vi köpa mer och starta fler företag. Inget fel i det, tvärt om. Men varför inte från barnsben stimulera via kulturpengar och skolan till köp köa dyra saker och tjänster. Färre och större transaktioner, eller? Kanske kan man ta det ett steg till att köpa begagnade grejer, handgjorda saker och närproducerade saker samt tjänster i största allmänhet. Mindre påverkan på vårt jordklot, mer timmar och pengar som flödar och skapa välstånd.
Jag kommer till slutsatsen att det är bra att köpa Rolex, Ferrari, konst, loppis, teater, chaufför, hantverkare, städhjälp, manuell biltvätt och strunta i vad Jante säger – för Jante kommer bli sjuk av miljöförgiftning och luspank för ingen har råd att handla något av honom (för det är nog en han).
I Jim Collins bok Good To Great (som jag fortfarande gillar, trots kritiken inkl min egen kritik) som byggde på hans förra verk BUild To Last skulle man kunna göra en triologi med Build To Break. Fenomenet är definitivt värt att studera och fundera kring, och du – gå och köp något du verkligen vill ha.
