Utan att politisera kan man göra ett antal påståenden, alla underbyggda av många års erfarenhet av organisationsutveckling, dessa skulle kunna vara
Många personer som anställts väldigt tidigt i företaget struntar fullständigt i om företaget går dåligt eller om andra senare anställda får gå. Detta har jag privat sett och hört, precis som jag sett och hört det i som managementkonsult och som VD.
- På en anställningsintervju så har allt fler blivit allt skickligare på att säga rätt saker genom träning och olika former av coaching. Detta gör att du riskerar att anställa personer som inte alls passar in eller ens kommer trivas, och då det är svårt att avskeda dem pga LAS så väljer många säkra kort vilket är personer du känner, de som liknar dig själv, och du är restriktiv och hyr in företag som intervjuar vilket ytterligare ökar kostnaden och tröskeln. Detta leder till segregering (ålder, kön, etnisk bakgrund, religiös bakgrund, sexuell läggning, utseende) och ojämlikhet samt återhållsamhet som är onödig och dessutom makroekonomiskt skadlig.
- De som är sist in, ofta i början av sin karriär, kan inte planera sina liv och känner sig otrygga. Otrygga människor agerar inte stabilt och långsiktigt utan egoistiskt och för stunden. Det är svårt nog att vara ung och inte känna till alla spelregler. Dessutom behöver vi lägre avlönade personer som jobbar intensivt för att kunna matcha låglöneländer, om alla skall vara seniora med seniora löner kan vi stänga Sverige.
Genom att behålla omotiverade personer, genom att utestänga minoriteter som alla kan bidraga med nya infallsvinklar och genom att stänga ute de som är i början av sin karriär alternativ alienera så kan vi, speciellt i kontext av dem globala förändringen som just nu sker med låglöneländer med hög utbildningsgrad, käcka eller i vart fall kraftigt försämra en uppgång i Sverige.
Sådär, nu har jag också lagt ett vedträ i LAS-brasan.
